Klappat och klart

Nu är parningen gjord. Pang på röbetan blev det i Jönköping. En vecka innan började vi med att bevaka Vildas löp. På torsdag den 15:e gjordes det första vaginalutstryket. Djurakutens duktiga biomedicinska analytiker Anna Lundin kunde snabbt se att det inte var dags riktigt ännu. Vilda låg i östrus men att det inte var  det optimala höglöpet ännu. På måndag togs ett nytt utstryk där Anna kunde konstatera att det började närma sig. På onsdag tog vi det sista utstryket och nu kunde hon se att det var dags. antigen på onsdag kväll, men troligtvis på torsdag. Så jag bestämde mig för att ta ledigt från jobbet på torsdagen och bege mig ner till Jönköping med Vilda. Vi startade resan kring lunch. Engla fick åka till mormor, hon fick ju inte störa mamma i kärleksplanerna. Resan gick riktigt bra. Vi stack ifrån regn/snö och rusk i Stockholm och närmade oss soliga Thenhult runt halv fem. Vilda fick börja med att bekanta sig med bakgården utan Gino, han fick bli kvar inne. Men de verkade känna av varandra så det gnälldes och skälldes från varsin sida av husväggen. Peter släppte ut Gino och inom några sekunder fann de varandra. De hade ett väldigt kort förspel, ca 30 sekunder för att vara exakt, sedan satt de praktiskt taget ihop. Det blev en hängning på ca 15 min så det är väldigt bra och förhoppningsvis så räcker det. Efterson parningen gick så fort så blev det en kort fika och sedan bar det av hem igen. Vilda sov lugnt hela hemresan, hon var mycket nöjd med dagens utflykt. Så tack Anna för att du är så förbannat duktig på ditt jobb, så att vi slapp bli kvar i Jönköping, utan vi kunde redan samma dag åka tillbaka till verkligheten.
Om tre-fyra veckor hoppas jag att vi vet om parningen lyckats eller inte. Så nu gäller det bara att hålla tummarna.